Coolaste klottret, det var allt från oss just nu.

Dom skrev med stenar nedanför en hög, HÖG kulle. det var rätt ascoolt. gör!

Skicka en teckning på posten

Svårare än så är det inte att (förhoppningsvis) glädja någon. Ta ett papper, en penna, några färger eller något annat. Sätt dig ner och rita/klipp/klistra/måla/kladda fram ett "mästerverk" . Hämta ett kuvert, stoppa ner teckningen och sätt på ett frimärke. Kan vara bra att skriva en adress till en vän, släkting eller någon annan du tycker ska få din teckning. Det kan vara trevligt att skriva med ett litet brev också, kanske. Så att personen som får kuvertet vet vem som gjort en glad, och kan svara med samma mynt kanske.
Glädje går visst att stoppa i ett kuvert.

Följ en order, typ.

Du har kanske lite tråkigt just nu.
Vet inte riktigt vad du ska göra.
Då har jag ett tips, fråga någon annan. Be en mer eller mindre nära vän om ett tips på vad du ska göra, och GÖR det.
Om inte annat vidgar det vyerna lite.

Döda en get med ett spjut.

Det var väl det jag ville, vad annars kan man göra en lördagskväll, när folk i allmänhet luktar sura uppstötningar?

Öjj, vi gjorde faktiskt något

Vi hade ett möte.
Ett fint möte med muffins och chokladbollshjärtan.
Och 5 personer.
Alldeles lagom lite och vi BESTÄMDE ett event. Eller ja, en grej vi ska göra. Den 25 Februari. Då blir det PULKARACE på Kasernhöjden i Karlstad. Typ ovanför polishuset är det sagt, vid 19.00-tiden.
Det kommer bli awesome om något!

Dessutom planerar vi spelförening, Bokcirlkel, Snöstaty, Kundvagnsrace, cykelsemester, piqniq, festival, maskerad och pyjamasparty. Någon gång åtminstone.
Så ni som inte var där, nu vet ni vad ni har att se fram emot.
Om någon har lite kampglöd och vill engagera sig lite skulle det uppskattas. Sen kan man ju göra saker själv också, som att sätta sig brevid någon på en halvtom buss. Eller prata med en främling. Eller post-it peppa. Eller något annat skoj.

Tack för mig
/E

möteeee

Kom på att vi inte gjort några affischer eller så. Bra va? Men vi ska ha möta i alla fall, i Sundstacafeterian, tisdagen den 9/2 klockan 16:00. Be there or be.. someone with bad hair.

Mer info finns längre ner, typ såhär liksom. Men mest ska vi kolla intresset, lära känna eventuella okända personer kanske. Fika. Mm, det bjuder vi på. Har hört att mutor är bra.

Sov nu.

GÖR EN GRIMAS!

Såhär var det.
Jag åkte buss hem, förbi pulkabacken där alla barnen åkte och hade roligt. Det såg jättefint och vintrigt ut. När bussen passerar förbi vänder sig en liten, äppelkindad blondin mot bussen och (tro det eller ej) vrider ihop ansiktet till en helt galen grimas. Jag log.
Sen gjorde jag grimaser mot alla jag såg, resten av dagen. De log inte lika mycket. Åtminstone inte kärringen i kassan på Ica. Jag skrattade dock.
Vad jag ville säga är att jag tycker att du borde grimasera lite. Vrida ihop ansiktet till oigenkännlighet. Om inte bara för att ge dig själv ett gott skratt, och lite självdistans. Låter bra, ohja.

I och med det här inlägget har vi också haft vår aktivaste månad sen maj 2009, det känns bra. Nu vaknar vi igen, typ.

/Ms E

Bär väskan på fel sida.

Inget viktigt, direkt. Men såhär ligger det till: jag har ont i min axel, axeln på vilken min väska vanligtvis vilar, vilket resulterade i att jag fick ha väskan på andra sidan när jag vandrade de två kilometerna till Friskis. De kändes skitkonstigt! Det enda jag kunde tänka på var att byta tillbaka, men ändå är det så skönt att göra saker som man inte brukar göra dem, man liksom säger upp det oskrivna kontraktet med omvärlden och visar att man är sin egen herre. Dessutom kan man ju inte veta att man hittat rätt förrän man provat alternativen.

PS. För er med ryggsäck rekommenderas att ha den på magen, det är väldigt praktiskt!

s

Det tredje hjulet

Ja, du ser rätt. En helt ny handstil du aldrig sett tidigare. "Vem är du?" kanske du undrar. Jag är det tredje hjulet. "Men vem är du?" ... Du kan kalla mig herr S. Och vad kan herr S tillföra 365 Karlstad? Kanske allt, kanske inget. Kanske bara ren glädje. Glädje är vad jag vill tillföra, och glädje varde!

Har du sett de små gubbarna som sitter fast i pappershanddukshållarna här och var, då och då, på SÄG? Inte det? Well, de är där för att göra dig glad, även om de förmodligen har slutat andats innan någon använder dem. Glädje är vad herr S tillföra Karlstad. Vill du tillföra glädje? Gör som herr S och gå med du med!

Detta är bara början av den nya eran. En frisk luft i 365. En av en jävla massa saker du kan göra i Karlstad.

herr S

Det var en gång... eller?

Var sätter du dina gränser?

Jag har fantasi. Gud, vilken fantasi jag har! Den är sådär att man blir orolig och undersöker om jag möjligen lider av någon psykisk sjukdom. Det gör jag inte.
Jag gillar att prata. Det är ett bra sätt att få uppmärksamhet. Jag gillar uppmärksamhet. Ibland, alltså.
Ibland hittar jag på saker, lite för att verka speciell, fast mest för att jag tycker om att använda min fantasi i kombination med mina outtröttliga stämband. Problemet är att jag, när jag berättar någonting muntligt, ofta tappar bort mig.

Jag tycker om att skriva. Därför startade jag ett projekt, som jag antar borde heta någonting med 365, kanske typ "365 berättelser", eller någonting annat lika fantasifullt. Men jag vet inte. Hur som helst så skickade jag iväg en underlig inledning på en berättelse till en vän. Tanken är att han ska fortsätta på berättelsen ett slag, varpå han skickar vidare den till någon ny och så vidare. Den tionde personen att få berättelsen har till uppgift att skriva ett fulsnyggt avslut, som sedan skickas till vår mail, varpå jag korrekturläser och publicerar, kanske på en ny 365-blogg, kanske i en bok som givetvis kommer att bli bästsäljande.

Det finns oändligt många positiva saker med att skriva; man lär sig behärska språket, man utvecklar fantasin, lär sig tänka runt, tänka om, lär sig analysera. När man dessutom ska fortsätta på vad någon annan påbörjat, utan att veta vad den tänkte skulle hända sedan, måste man försöka förstå andra, hitta lösningar på eventuella problem historien kan ha stött på, man lär sig släppa det krampaktiga grepp man har om verklighetsuppfattningens toalettsits, varpå man kanske vågar kissa sitt namn i snön. Jävligt konstig metafor, men okej, jag använder fantasin!

Kommentera med er mailadress eller skicka ett mail till tresexfemkarlstad@hotmail.com, om ni vill hjälpa till på en historia! Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan den nuvarande är färdig.

s

Gör din egen jävla mat!

För ungefär tjugotre minuter sedan klev jag in genom dörren, hungrig som ett svin. Efter att jag, efter mycket om och men, ramlat ur mina skor och ytterkläder släppte jag alla hämningar och begav mig till köket i jakt på någonting ätbart, eventuellt med undantag för bordet och stolarna - jag har så dåliga tänder -. Till min stora besvikelse fann jag att det enda som där fanns var lite müsli. Ingen fil, ingen youghurt. Inget bröd. Pålägg, men inget bröd. Inga pengar att handla för innan måndag. VADFAN alltså. Givetvis slogs jag av tanken att jag skulle kunna göra en festmåltid av mina feta katter, men avfärdade detta vid insikten om den otroliga tid det skulle ta. Att jag inte äter kött behöver ju inte vara ett hinder, men tiden, den är dyrbar!

"Men", tänker ni nu,"vad i hela världen tog du dig då till?!"
Jo, förstår ni, jag bakar bröd. Detta är verkligen ingenting som inträffar ofta, tvärt om brukar jag ha frysen full av färdigskivat bröd, dränkt i konserveringsmedel och råttgift. Den här gången bestämde jag dock att det var nog. Någon gång i livet borde varje människa resa sig upp, se sig i spegeln och säga "Jag kan klara mig själv!". Någon självinsikt har man väl förhoppningsvis, och inser att det gör man ju inte, men jag menar, man borde i alla fall säga det. Någon gång. Det positiva är att fattiga barn i Uganda slipper sy ditt bröd mitt i natten, utan lön, och skicka det som priobrev för dyra pengar för att det inte ska hinna bli dåligt. Se, alla tjänar på det.

(Förlåt för mig, men det såg så tomt ut, med tanke på att vi i princip skriver en sak för varje gång Sverige har en bra Stadsminister.. men jag tycker ändå att detta är något man borde göra. Som protest, liksom. Eller protes.)

s

Nu finns vi på facebook

Inte för att dra uppmärksamhet från det faktum att vi ska ha ett MÖTE den 9 februari, men jag tänkte bara säga att vi finns på Facebook nu också. Vi precis som alla andra.

http://www.facebook.com/group.php?gid=261058328374&ref=ss

Där, för att vara lite mer specifik.

MÖTE

Kanske ska nämna att vi har en ny medlem? Åh, vilket roligt ord! I alla fall, nu är vi väl.. tre? Mums.

Har någon förslag på dag för ett strukturerat möte så vore det uppskattat, men vårt preliminära förslag är tisdagen den nionde februari, kl 16:00. I Sundstacafeterian. Affischer kommer sättas upp, men ni kan ju säga till någon ni tycker om, för det vore gött om det inte bara är jag och Evelina där.

På mötet vill vi först och främst bara kolla om folk är intresserade, och vilka detta "folk" då är och hur intresserade de kan tänkas vara. Vidare kommer förslag gällande kommande aktioner läggas fram och diskuteras, vi kanske leker en kränkande namnlek (eh, nej) samt fikar. Fundera i alla fall på vad ni skulle vilja göra, kanske något mer spännande än post-its och kakor, även om vi aldrig tackar nej till endera.

Om någon är sugen på att delta men inte kan just då är ni välkomna att maila till oss (mailen står där i kanten, på vår profil eller vad det heter, fast för att vara schysst kan jag skriva den här också, just det: tresexfemkarlstad@hotmail.com). Vi behöver namn, adress, telefonnummer, om ni är mottagliga för någon sjukdom, eventuella virus ni kan bära med er samt vilken storlek ni vill ha på den hemstickade tröja vi kommer skicka på posten som tack för att vi äntligen fick en anledning att kolla mailen.

s

Böcker!

Det startades en NY BLOGG idag.
Med ett boktips i veckan, fast i samma anda som 365 i allmänhet.

http://365bockerdubordelasa.wordpress.com/

jag tycker nog att du borde läsa den. Faktiskt.

# Cykla!

Det finns de som åker söderut, till Europas mörkare, hårigare delar för att spendera en vecka eller så i en konstant minneslucka, insvept i en svettig bubbla som snart spricker. Det finns de som gör mer eller mindre samma sak i en lite mindre svettig bubbla i en kanske inte lika konstant minneslucka, men ändå håller de sig på samma plats.

Vi planerar en studentresa som visserligen kommer spenderas någorlunda söderut, men ingalunda på samma ställe mer än en natt! Vi ska cykla. Vart vi vill. Cykla längs motorvägen med vår nätta packning omsorgsfullt nedknölad i en kärra, cykla vid vattnet på sandiga, blåsiga vägar medan solen bränner bort skinnet på våra leende kinder, cykla på vackra, levande grusvägar mellan gröna fält, omgivna av träd. Vi ska cykla var vi känner för, helt enkelt.

Så kom jag på att en studentresa inte inkluderar så många. Kallas inte det förtryck? I vilket fall väljer jag att kalla det en resa. Eller nej; en Resa. Vill du följa med? Fundera på det.

Information kommer så småningom, men till att börja med kan jag berätta att det blir runt skånetrakterna, i alla fall om jag får min vilja fram, kanske från Kristianstad, nedåt längs östkusten och sedan tillbaka upp igen någon annan väg. Och eftersom det är tänkt att det ska vara en upplevelse, skulle jag tycka om att få sällskap av inte enbart de jag brukar ha sällskap av. Även om de givetvis också ska med.

Kärlek
s

.

Vi satte upp julkort. Jag har inte orkat lägga upp bilder än, men det är faktiskt helt okej. "Bättre sent än aldrig", som det heter, och det tror jag faktiskt på. Vad det än gäller, så betyder det något, även om det kommer lite för sent. Så, här kommer de.

Årsresumé

Kalenderåret är nästan slut, och vad har man gjort egentligen?
För lite, för mycket? Ingenting, allting?
Jag satte mig nyss ner och skrev en årsresumé, skrev ner vad jag gjort i år. Inte dag för dag, men månad för månad ungefär. Förutom det skrev jag ner årets låt, artist, bok, film, känsla, påhitt, vägskäl, människor osv. Såntdära som kan vara kul att se om några år. Mina papper ska jag spara och titta på. Om 10 år eller så.

Uppmanar dig att göra samma sak. För det är lite roligt, faktiskt.

Känn på världen

Ibland känns det som att vi människor bara passerar förbi allt som är värt att se, röra, känna, lukta på i världen. Som första, vackra snöflingorna. Titta inte på dem genom ett fönster, eller en kameralins, eller så. Känn på snön. Gå ut i den. Dansa barfota och förfrys fötterna (nej, kanske inte ändå) och lukta på luften. Andas in varje snöflinga. Andas ut och se andedräkten frysa till is.
För att känna sig riktigt, riktigt levande. Som det ska vara, tror jag.

Ta på andra människor också. Kramas. Le. Hör. SE. Mest på snön, men andra människor kan också behöva din tid. Om du bara orkar kan världen bli lite mer. Hoppas jag.
(och det är roligt, om en som hoppar säger det. Att han hoppas. För att han hoppar. Ja, du förstår)
/E

Uttryck en åsikt

Man kan säga ifrån på många sätt. Man kan, förutom att säga ifrån, hålla med. Ofta är man rädd att resa sig upp och häva ur sig något man önskar att man vågade, eller så vet man inte ens att man vill. Lever man i ett samhälle som detta, där man tar allting för givet, tror man inte att man har någonting att vinna, men allt att förlora. Man är lat. Att vara lat är den största synden.

Idag gav jag mitt medhåll till de jag tycker behöver det. Den som väljer att vara skapar sin existens.

Som flockdjur är vi dömda till ett behov av att passa in, vara en del av gruppen, men det borde innebära en vilja att sträva efter det bästa för alla. Ju större kraft, desto snabbare rullar hjulet; ju snabbare hjulet rullar, desto starkare lyser lampan. Visa dem att du har din vilja kvar.

Åmåls-gänget

Talade nyss med våra vänner i Åmål.
De har en väldigt trevlig, peppig hemsida ni gärna kan kolla in.

http://todo-today.se/

Som inspiration.

/E

GLÖM INTE

Pysselverkstaden i bibliotekshuset ikväll, 17-21!
Givetvis behöver ni inte stanna hela tiden, men ta en sväng förbi, kanske ta med lite fika eller så, för jag tycker i alla fall att det låter som ett bra initiativ!

Bli bra på något!

Jag blundade hela vägen hem. Nästan. En gång öppnade jag ögonen, för att vara säker på att jag inte åkt för långt och skulle bli tvungen att ta mina stela ben hem genom mörkret och kylan fler mil än planerat. Sen öppnade jag ögonen en gång till, när jag skulle trycka på stopp. För att vara säker på att jag gjorde rätt. Det gjorde jag.

Det är alltid kul att kunna saker. Vad jag alltså försöker lära mig nu är bussrutter. Kanske låter det inte så värst nödvändigt, men tänk den dagen då jag blivit bländad av en bil vid torget, mödosamt kravlat ombord på bussen (om vi utgår ifrån att det är rätt buss), lättad sjunkit ned på ett säte och känt bussen rulla iväg, bara för att i panik inse att jag inte kommer se var jag ska gå av! Nu slipper jag det problemet. Härligt, inte sant?

Det bästa är att de flesta kanske inte gör det, alltså kanske jag kommer ha en sällsynt talang.

Tips: åker du på en buss du aldrig åkt med förut kan det vara bra att titta, för säkerhets skull. I alla fall första gången. Rondeller är ett bra riktmärke.

hej HEJ hej

Med blandade känslor väljer jag att vidarebefordra den glada nyheten med den sorgliga undertexten att jag inte längre är bäst. Inte för att jag någonsin har varit aktivt kreativ, men jag har tankarna, gott folk, jag har tankarna! Och därför, endast därför, är jag.

"Den 26 november startar en mötesplats för kreativa i Karlstad. Där kommer man bland annat kunna måla, rita på textil, pärlplatta vanligt och i 3D, göra julkort, collage, japansk manikyr, brodera och en massa annat. Saken är att ju fler som dyker upp, desto mer kommer man att kunna sysselsätta sig med. Medlemmarna själva bestämmer.

Var: Västra Torggatan 26, Skaparverkstaden
När: Torsdagar kl 17-21, med start 26 november
Kostnad: Medlemskap på 150 kr, för 1 år

Sprid kreativiteten och dyk upp!
mer info: pysselkd.blogg.se
kontakt: pysselkd@hotmail.com"

Om jag lever då kommer jag att vara där, skål!

Khatt

På bilden ser man "khatt", enligt Google, men vi vet ju att de har fel, så ni behöver inte oroa er.

En sak till.
Uppfinningar är skoj. Igår uppfann jag en så kallad "khatt", alltså en katt kombinerad med en hatt. Men sen, när jag såg en kvinna med vad som såg ut att var en katt på huvudet, insåg jag att någon redan hade uppfunnit den och att jag snodde någon annans idé rakt av. Det var inte snällt, så jag skämdes.

Alltså; om ni vill ge er in i uppfinningsbranchen är det viktigt att ni tänker noga efter varifrån ni har fått er idé, så ni helt säkert inte uppfinner någonting ni sett utan att veta om det. Då blir det ju pinsamt både för dig och för alla andra. Det vill man väl inte vara med om ,eller hur?

Uppdatering

Att man inte har någonting att säga borde förvisso inte hindra en från att säga någonting ändå! Detta insåg jag först nu, trots att det är en ideologi jag omedvetet levt efter så länge jag kan minnas, så att säga. Och jag som trodde mig om att vara analytisk och kritisk! Ack så tungt.

Nå, där var en uppdatering som hette duga, och imorgon ska jag skolka för att göra någonting som gör mig gladare än att inte skolka. Det tycker jag alla borde göra, ibland, Det viktigaste är ju att bära sin del av kollektivets börda, på det att vi alla kommer få det bra så småningom.

På riktigt, dock, vill jag uppmana alla att -inte- äta Risifrutti äpple/kanel. Nu brukar ju jag vara den som trycker på vikten av att vidga sina vyer, utmana sig själv, kritiskt granska omvärlden; men, tro mig, detta Guds straff till världen är ingenting man vill utforska.

GOD NATT, KOSMONAUTER, OCH HÅLL HÅRT I HATTEN I NATTEN.

Maskera dig

Påminnelse: halloween är nästa vecka. En toppenmöjlighet att klä ut sig. Till vad som helst. Det behöver inte kosta en enda krona. Och det är roligt. Och man får prova på att vara någon annan en liten stund. Åtminstone på utsidan. Det är lite awesome.
Sista skol-fredagen brukar vara en bra dag att klä ut sig på. Tycker åtminstone jag. Varför sätter du inte på dig ett par horn du med?

Visste ni att affekter smittar? Det visste ni säkert, fast jag tror inte att jag själv någonsin ägnat så mycket tid åt att tänka på det. Om någon ler mot mig känner jag ofta att jag vill le tillbaka, så länge jag inte redan är förbannad och vill nita den fånleende jävla idioten. Likadant om någon är irriterad eller ledsen, åtminstone om man har någon slags känslomässig funktion i hjärnan.

Visste ni att man genom att spänna vissa muskler kan ändra det humör man är på? Jag vet inte hur drastiskt det kan bli, men så vitt jag har märkt så fungerar det.

För att bli sur, gör såhär:












Håll bestämt grepp fast en penna mellan läpparna, längst ut alltså, för den där sur-mellanstadiefröken-minen. Sen väntar man en stund. Om man är en i vanliga fall positiv person kan man passa på att tänka hatiska tankar om kollektivtrafiken och den sura tanten i kassan på Ica. Sedär, jag känner mig redan lite bitter!

För att bli glad, gör såhär:












Tryck in pennan en bit, så att mungiporna dras bakåt, och håll fast den mellan tänderna.

För mig går detta rätt fort, men det kan ha att göra med mitt stora antal personligheter. I vilket fall är det praktiskt. Kanske. Typ så.

Words that could move mountains

Det finns vissa låtar som känns. Det finns vissa låtar som väcker tankar. Det finns vissa låtar som inspirerar, väcker kreativitet. Det finns vissa låtar som gör allt detta och lite till.

I vanliga fall har jag väldigt svårt att få utlopp för min kreativitet, och trots att jag ibland bestämmer mig för att jag ska rita eller skapa allmänt, så inser jag att jag inte vet hur jag ska göra för att få ut någonting alls. Detta är, tror jag, ganska hämmande.

Tack och lov finns det vissa situationer i vilka jag helt enkelt ser något framför mig, en känsla eller en tanke, och vet hur den kommer bli om jag låter den komma ut genom mina händer. Jag vet hur ord ser ut när de flyttar berg.

Jag är inte bra på att rita. I vanliga fall ger detta mig ångest. Men ibland, bara ibland, så bryr jag mig inte. Jag låtsas helt enkelt att jag inte förstår hur man gör när man är dålig och eftersom ingen ser så kan ingen annan än jag säga emot, och varför skulle jag göra det?



inspiration?

Skriv en insändare

Jag minns svenskalektionerna på högstadiet, all inspirationsdödande, onödig skit vi skulle lära oss. Inte för att jag inte tyckte om att skriva - det gjorde jag - men jag tror det är en yrkesskada bland högstadielärare att de lyckas göra allt som har den minsta potential att bli intressant till något tråkigare än en boxningsmatch mellan meloner.

Vi skrev insändare. Jag brydde mig inte så mycket, och då jag inte hade något att dela med mig av gjorde jag inte uppgiften. Men se där, man måste göra en uppgift man inte har något intresse av för tillfället. Så jag gjorde den, halvhjärtat och med bitande cynism som gick min lärare helt förbi.

Idag när (om) jag läser tidningen (något annat än serierna, vill säga) så är det insändarna som framkallar flest reaktioner. Vem bryr sig om döda barn, valfusk och bombade städer, när det finns folk som berättar om när de sparkade katter i magen? I vanliga fall ger jag dem mina åsikter, högljutt och ingående, orden kommer som pilar, etsar sig fast i luften. Luften står mållös, helt utan invändningar. Det måste ju betyda att jag har rätt.

Men ibland räcker det inte med den spänning en luftavhyvling ger, utan man vill ha mer! Så, nu ska jag skriva en insändare. Utan syfte. Undrar om tidningsläsare förstår ironi.

Det vore trevligt om Sveriges tidningar plötsligt drabbades av akut insändarhumor. Alla, samtidigt. Är ni med mig, mot systemet?

Hävda å det bestämdaste något du inte står för

Provokation i dess förnämsta form, inte sant?

Jag är så jävla okreativ så jag dödar.

Sweetart

Sweet Art som nu sitter uppe på Sundsta.
Ta gärna en lapp och stoppa i fickan. Eller ge bort till någon.
Typ en kram-biljett. Eller ett hjärta.

Lite randomtips

Jag har inte ordets gåva på samma sätt som min 365-kollega, så istället tänkte jag ge några fina tips på saker man kan GÖRA.

- Klättra i träd.
Jag klättrade upp i ett träd i helgen, och ville inte komma ner. För ett träd att sitta i kan göra en väldigt glad. Kläderna blir smutsiga, och man får ett skrapsår eller två, men trevligt blir det ändå.

- Spela sällskapsspel.
Gärna med vänner. För ett spel är så mycket roligare än en film och helt plötsligt får spelpjäserna liv och man skapar en ny värld. Eller två. Eller tre. Jag tycker om det.

FIKA MED OSS
Den 20 oktober. Rättvisemärkt. För att vinna över Norge och Danmark i flest antal fikare.
Låter inte det bra?
/E

-

Detta har inget med att vara kreativ att göra, icke desto mindre måste jag få ur mig lite aggressioner, i hopp om att någon läser detta och kanske känner en längtan efter att bli en mer ödmjuk, god människa. Jag vet inte något jag hellre skulle vilja än vara en bra medmänniska. Vad i hela världen skulle man annars kunna känna stolthet över?

Så som världen ser ut idag, när man värdesätter materiella ting och jämför sig med redigerade bilder och historier man hör om människor som är sådär onaturligt bra på olika sätt, är det ibland ganska svårt att uppskatta sig själv och känna sig uppskattad av andra. I synnerhet eftersom allt som visas i media handlar om extraordinära saker och personer, för varför skulle man vilja berätta om en medelålders kvinna som går upp klockan sju varje dag och går till ett jobb som är tråkigt ibland, och sedan kommer hem och lagar middag och allt detta utan komplikationer? Det vore inte så jävla spännande, eller hur?

Har man, som världen ser ut, ett uns intelligens och någon självinsikt är det mer troligt att man mår dåligt ibland och minns dessa negativa känslor, varpå de blir den sanningen man lever i än att man går igenom världen totalt immun mot allt var nederlag och skam heter.

Detta till trots finns det, till min stora förvåning, människor som inte känner någon som helst respekt eller förståelse mot sina medmänniskor som, tack vare sin något större hjärnkapacitet, lider av dåligt självförtroende, ångest, depression eller vad fan som helst som kommer ur negativa tankebanor. Det finns människor som inte känner den medömkan som gör oss till människor utan klandrar somliga för att den värld vi lever i får dem att må dåligt och anser att vi borde låta dem stå ensamma utan stöd, då deras av negativa tankar hämmade livssituation faktiskt är självförvållad.

De som i brist på insikt fördömer andra för den skada de själva bedragit till att åsamka dem (jag antar att vi alla skadar folk i vår omgivning, om än inte alltid med uppsåt) måste lida av något jag inte vet namnet på. Då jag, emellanåt, känner något djupt inne i mig som kan ses som tankar och känslor ömkar jag dem. Någon borde väl göra det, om inte annat för att de aldrig tycks ha haft en barndom eller för att de knappast kan ha någonting som fyller ut deras kroppar annat än vatten.

Jag menar, kom igen, vi har väl alla dåligt självförtroende och känner oss dåliga, i synnerhet i tonåren, vafan?

Egentligen vill jag inte komma till något, jag önskar bara vår värld något bättre än *************** eller alla andra jävlar som vill "krossa mångkulturen" och skada andra människor bara för att de inte klarar av att ta itu med sina egna patetiska liv och reda ut vilka äckliga tankar de än har i sina äckliga förbannade jävla huvuden.

PÅHOPP.

Helt enkelt så kan man inte rå för att man mår dåligt, man kan inte förkasta den djupt rotade sanning man lever i, för att vara andra till lags. Om någon tror att det är så jävla lätt, eller att man frivilligt mår dåligt, på vilket sätt det än är, borde man ta hänsyn till att man själv säkerligen bidrar till att få personen att må dåligt. När man insett detta kanske man skulle försöka vara någon annat än dum i huvudet och försöka göra sig nyttig på något sätt, kanske, Gud förbjude, låtsas vara en bra människa och tänka på någon annan än sig själv?

Jag raderar nog detta snart.

UPPDATERING

Vi kommer vara sneakysneaky och utföra illdåd, såsom gerillastickning, post-it-spam, golvgrafitti, gatumusik etcetc. Man kan le, också.

Om ni vill vara med (ni vill, ni vill!) kan ni ta med er rånarluvor, färg, penslar, kritor, papperskassar, utklädnader eller allmänt som gör livet skoj. Kanske ett sällskapsspel?

DETTA KOMMER ALLTSÅ SKE KLOCKAN FEM ÖVER TIO I SKRIVSALEN IMORGON, TISDAG.

Alla som deltar kommer jag personligen bjuda på fika. De som bittert önskar att de kunde delta (hinthintsarafröhlinglind) kan ritas på ett papper och även de bjudas på fika. Så småningom.

VÄL MÖTT, KAMRATER!

PS. jag VET att jag är sent ute. Fisting i ögat på dig.

Sektionsfoto!

sådär kan man se ut, om man är kreativ

Imorgon, gott folk, skall vi flitiga själar fotograferas för att sedan aldrig falla ur en enda människas minne, och alla som vill åtnjuta denna ära är välkomna att beblanda sig med oss i skrivsalen på Älvkullen klockan femövertio, det är på morgonen då, såklart, det vore tokigt att gå dit på kvällen, när vår fromma skola inte ens står till förfogande. Givetvis är ni välkomna att göra även detta, om ni känner ett trängande behov. ICKE desto mindre skulle vi vilja se era håriga nunor i skrivsalen 10:05 imorgonbittida, för en gemensam kindpuss.

Någon som har en bra idé på hur man kan se ut för att visa att man är (kanskeintealltidså-) kreativ?

/s

Det strålar en stjärna

Varför grillar folk bara på sommaren? Eller är det inte så? Förvisso kanske det inte vore lika trevligt om man gjorde det jämt, men grill är gött för fan och det borde vara ännu mysigare om man gjorde det när det var snö. Jag längtar till min, från och med nu, årliga novembergrillning.

Jag hatar att inte vara oberoende. Nu är jag givetvis medveten om att något sådant som oberoende, självbestämmande eller fri vilja inte existerar, men likt förbannat tänker jag trotsa systemet!

..jag tänker baka pepparkakor. Fast jag måste ha bikarbonat. Så jag gör det en annan dag istället. Jag sjunger julsånger så länge. Trots det vill jag fortfarande göra något som är mer fel än så! Det skulle kännas så skönt om det fanns någon del av universum man kunde kontrollera.

Kan någon hitta på något som skär sig synnerligen mot solen som skiner på himlen för stunden, eller mot det regn som med all säkerhet kommer träffa oss inom kort? Det vore gött. Gött i bött. För jag är trött.

/s

Who's laughing?

När jag för elva minuter sedan letade efter min favoritpensel i en trälåda jag fått av min bror, hittade jag en liten anteckningsbok, från Coop tror jag, en sådan där svart med röd rygg och röda hörn. I den stod, väldigt smått, en mängd datum uppradade, och under varje datum stod olika många punkter.

I ettan på gymnasiet hade jag lite svårigheter för gruppaktiviteter, då i synnerhet sådant jag var mindre bra på eftersom de fick mig att må, så att säga, mindre bra. Jag hade ett samtal med min (underbara) idrottslärare som gav mig i uppgift att ta ett litet block, ett som jag kunde ha i fickan jämt, och varje gång jag gjorde någonting jag kunde vara stolt över skulle jag skriva ned det. Han trodde att jag nog skulle vara en frekvent deltagare på idrottslektionen efter några månader på den kuren. Han hade fel. Sammanlagt på två år var jag med på åtta lektioner.

Han sa att sakerna jag antecknade inte behövde vara enorma framsteg, utan kanske bara något som vilken människa som helst klarar av utan att tänka, men i alla fall inget jag skämdes för. Jag tänker inte gå in på detalj om vad jag skrev, men det kanske var att jag svarade på en fråga, jag sade hej till en person jag inte var säker på skulle säga hej tillbaka, jag sprang för att hinna med bussen. Ni fattar. Det fungerade så jävla bra! Jag hade till och med glömt bort hur jag sög på allt innan dess, i alla fall hur mycket jag brydde mig. Jag lyckades fan vara med på åtta hela lektioner, varav typ sex stycken på ett år, dessutom mådde jag så mycket bättre.

Förutom att den där boken var det löjligaste jag gjort, till en början, så var det nog det bästa. Eller nej, men det var bra. Alla borde lägga på minnet när de överträffar sig själva, om än bara litegrand.

BONUS


Detta mår man också bra av :)

/s

Analysera mera!

Vad döljer sig i det mörka moln som nästan ständigt följer dina spår?

Det finns en värld, eller hur? Du vet, den plats vi bor på, som skapades av Gud eller Big Ben eller en överviktig sköldranunkel* eller vad fan som helst. Med tanke på att det verkar vara den vanligast förekommande slutsatsen tycker jag vi kan sluta oss till att det är så. Jag menar, jag är ju här, det ser jag ju (eller, ser och ser, men jag kan ju gissa att det är jag som går runt, ibland kan det vara svårt att veta, man kanske inte alltid har så lätt för att se sig själv, rent fysiskt, men hursomhelst) och av vad jag hör så finns det träd som är gröna och hus som är höga, alltså borde det vara så. Det är väl logiskt? NEHEJ, FÖR SÅ ÄR DET INTE. Precis, det är där man lätt kan ta fel.

En sak jag har lätt för är logik. Konstigt nog verkar andra ha svårt att förstå min logik. Tänk såhär: jag tänker, därför är jag. Är det så? Vi spekulerar:
Först och främst: "jag tänker". Jaha, men vem fan är jag då? Se, det kan man inte veta. Jag kanske är du. Eller så är någon annan jag, och jag kanske inte ens finns, kanske är mina tankar 100010111010101010111 som en dator fantiserar fram vid morgonkaffet, kanske är jag morgondagens realityserie. Det tvivlar jag nu på, den skulle inte få så bra tittarsiffror. I alla fall, nu tappar jag greppet.

Vi börjar om. "Jag är". Men är jag verkligen? Om man tänker "logiskt", hur stor är egentligen chansen att det i detta så kallade "universum" skulle bildats en klump som råkade ha perfekta förhållanden för självdestruktiva varelser med vild fantasi, enbart som följd av att en fet snubbe imploderade, exploderade, whatever, jag har inte koll på detaljer. Hur troligt? Inte särskilt. Så, om man nu tror på "Gud". Ok, hon skapade oss. Men varför? För att hon hade tråkigt? Hon kände sig ensam? TVn gick sönder? Vem vet (Gud kanske, hehehehehe). Då måste man ju fråga sig varför det finns en Gud, och var hon kommer ifrån. Sen fortsätter det så.

Den logiska slutsatsen är att en Guds existens är relativt ologisk, alltså blir vår existens ologisk, för att inte säga onödig, alltså är den mest logiska slutsatsen att vi inte existerar. "Men", tänker du då, "vem är det då som tänker mina tankar..?!" Du, det undrar jag också.

Applicera detta tankesättet på allt, alltid, så ser du snart att vardagen blir mer spännande: Åkte du verkligen buss till skolan, eller var du redan där? Finns det ens en skola att gå till? (Troligen inte.)

Det skulle göra mig lycklig (inte jätte, om jag ska vara ärlig) om jag nu lyckats suga all mening ur era liv. Men det tvivlar jag på. Argumentation har aldrig varit min starka sida.

* sköldpadda, korrigerat av datorn. Det fick mig att le.

/s

Gå på audition!

Alldeles nervös och skakig, otrevligt genomsvettig och någorlunda skelögd stod jag där, med klumpen i magen och pirr i näsan, eller så, du förstår. Nog önskade jag att jag inte hade gått dit, eller inte egentligen, men jag kunde ha gjort det, men trots allt tog jag mod till mig och JÄVLAR vad jag sjöng. Det kändes bra i magen.

Det hade också kunnat gå jättedåligt. Men det var allt ganska roligt ändå.

Kanske att alla inte förstår vad jag pratar (skriver) om, så för att göra det hela något sånär tydligt kan jag säga att jag numera är medlem i en gospelkör. Det var inte svårt. Men jag gjorde något jag inte brukar göra. Och det gick förvånansvärt bra. Gördigt!

Om du vill kan du också gå på audition. Det är inte så svårt att hitta. För den delen behöver det inte vara idol eller så, och man behöver ju inte söka till idol eller i alla fall inte seriöst. Man kan klä ut sig till kanin..? Kanske visar man sig vara bäst i världen och det vore ju faktiskt jävligt coolt!

/s

sweet art

/s

Små dolda presenter

Idag gjorde jag mig av med många av de små kondom-kitt jag haft kvar efter sommarens arbete.
Och placerade ut dem på Sundstas toaletter.
Som en 365-grej. Men hur blir det en 365-sak måntro?

Jo, om man har hittat en av de små kitten, och sen ser det här, får man gärna dela med sig av sin historia. Hur man hittade den, vad man gjorde med den osv.
Det tycker jag är lite intressant. =)

En dag. Troligen inte någon annan dag, i alla fall. Man kan aldrig veta.

Jag har kommit på att jag faktiskt har en kamera nu, så nu kan jag Göra Saker, ta kort på dem, minnas dem, känna dem! Jag har tre planer. Minst. Får se hur det kommer gå med dem.

Nog om det.

Jag har insett att det finns så många platser i detta land som jag tycker om, platser som bor i mitt hjärta, som jag kan känna lukten av när jag blundar och ser dem framför mig. Det är inte bara platser, det är saker som påminner mig om en tid man hade en gång, när man var någon annan, egentligen har man kanske inte ens upplevt saker man tror man upplevt men ändå finns minnena där, vems de än är. Saker som kan vara totalt ologiska, som att lukten av vitlök påminner mig om någon som var min vän en gång, och gör mig lite glad och vemodig på samma gång. Inte för att personen i fråga luktar vitlök, det är bara en av alla saker hjärnan associerar med något osannolikt långsökt.

Den senaste veckan har jag inte haft alls mycket att göra. Jag har städat lite. Tränat. Promenerat. Associerat. När man är själv får man mycket tid till sina tankar. En promenad i skogen kom jag ihåg ett läger när jag var liten, då vi fick äta granskott. När jag tränade tänkte jag på en festival jag inte varit på och hur svettiga min bror berättade att alla var. När jag dammade en tavla mindes jag första gången jag och min syster var hos mormor och morfar själva. Eftersom det inte fanns så mycket annat att göra så tillät jag mig själv återuppleva alla minnen jag inte visste att jag hade, skrattade åt saker som var roliga när jag var mindre.

Dagens framtid är är morgondagens förflutna, nuet varar inte ens en sekund. Eftersom minnen är det enda vi har tror jag att det är viktigt att vi tar tillvara på dem. Vi lägger så mycket tid på att studera påhittade människors påhittade liv, där någon redan planerat när vi ska skratta, vem vi ska sympatisera med och hur vi ska känna, att vi glömmer bort att var och en har liv som är intressantare än något man kan filma. Om inte annat bara för att man kan välja vad man vill göra med dem. Varje val, varje händelselös kväll bidrar till att göra en till den man är och det är inte rätt mot en själv att glömma bort allt man gått igenom.

Det är inte rätt av mig att tjata så jävla mycket, heller. Men jag ville minnas min tanke.

/s

rubrik. kub?

Med ett fundersamt leende återkallar jag den underliga kvinnan som satt framför halva min klass på bussen i lördags kväll. Hon spelade musik på sin mobil och sjöng, inte alltid så rent som man kunde önskat. Vi tittade konstigt på henne och fnittrade. Åtminstone tror jag att hon var där. Även om hon bara var ett av alla de spratt min hjärna stundtals spelar mig, eller en dröm jag hade inatt så tyckte jag att hon var cool. Sådan tänker jag också vara.

Sådan vågar jag inte vara. Det är faktiskt väldigt läskigt att vara konstig. Ofta är jag det ändå, utan att vara medveten om det; jag utstöter konstiga ljud i takt med vad mina händer gör, jag biter på saker i min närhet, jag gungar fram och tillbaka med en oroväckande tom blick. Ibland får jag konstiga blickar. Ibland tycker jag om det. Oftast inte.

Så, var lite konstig. Lite utöver det vanliga. Få folk att titta snett med flit. Då är det du som drar dem vid näsan. Om inte annat är det kul att sjunga, i synnerhet i offentliga sammanhang, när det gör folk irriterade. Till slut kanske man omfamnar sina egna mentala underligheter och tycker om att få blickar fyllda av skräck och uppskattning, dolt bakom avsky och förakt. Syns man inte finns man inte! Tro mig, de skulle också vilja synas. Om de bara vågade..

/sophiajävlalavebornok

Våldgästa

Dagens uppmaning:
Gå och våldgästa någon som inte är redo på det. Ta kanske med en kaka, eller bara ett leende. Gör någon annan glad med din närvaro.
Helt enkelt, hälsa på någon!

And it's ON!

Okej
Eftersom åtminstone tre (!!) är sugna på att jättefika på SÖNDAG så tänkte jag att det blir. Om det inte spöregnar. =)

Från kanske 14/15-tiden i Museeparken, låter det bra? Ta med filt, något att fika, kanske en varm tröja eller ett paraply om det skulle börja duggregna litegranna. Några vänner kan vara trevligt kanske. Och ett glatt humör. Tror jag.

För ALLA, ALLA, ALLA är välkomna. Att sätta sig och picknicka i gräset utanför museet. Där finns det mycket plats.

Fika?

Jag har en idé som jag hoppas att någon nappar på.
Ett jättefika, utomhus, under söndageftermiddagen i Karlstad. Om vädret tillåter såklart.

Allt du behöver göra är att ta med ett paket kakor, en filt att sitta på och en god vän eller två. Förhoppningsvis blir vi många som har det trevligt och fikar tillsammans. Och förhoppningsvis blir det underbart väder. Finns det någon bra fikaplats?

Skulle någon dyka upp? =)

Döda en hang-up

Jag har en hang-up.
Jag har fått för mig att jag inte kan steka pannkakor. Fast, jag vet ju att jag faktiskt inte kan steka pannkakor heller. Kan vara därför. Men för några månader sedan lärde min vän S mig hur man ska steka den bästa pannkakan. Och då gick det bättre, så i lördags natt bestämde jag mig för att testa att steka egna. Helt själv. Nästan.
Dom blev inte så vackra. Eller sådär jättebra alls faktiskt. Men jag försökte åtminstone. Och jag var lite bättre än sist. Så nu kan jag säga att jag nästan kan steka pannkakor.

Jag tror att många människor inbillar sig att de inte kan ditt eller datt. Fast egentligen kan vi det. Eller så känner vi någon som kan, som kan lära oss. Det är inte så svårt som man tror, tror jag.

Så: - Hitta en "Hang-up" du har.
- GÖR det som du tror att du inte kan. Eller be om hjälp för att bli bättre på det. Det kan ta hur lite eller hur mycket tid som helst.
När du är klar kan du känna dig lite bättre med dig själv än innan.
/e

Stimulans?

Det är inte skrivandet som är det svåra, det är Görandet.

Egentligen har jag tid att Göra Saker, även om jag sitter fast på samma ställe till åtta på kvällen. Mitt jobb saknar väl bara en välbehövlig mängd inspiration. Eller kanske inte.

Idag ska jag göra en tankebok. Och hitta på en ny kaka. Resultatet av den nya kakan publiceras eventuellt senare. Om någon är nyfiken. Jag finner nya saker fascinerande.

Det vore trevligt om någon ville komma och tänka lite, kanske fika.

Såpbubblor

Vi människor är lite som såpbubblor. De flesta av oss föds genom att tryckas fram genom ett hål. Vi blir större och lite mer uppblåsta hela tiden. Vi dansar förbi varandra i olika färger, ibland nära ibland långt borta. Det finns både stora och små.
Sen en dag säger det bara PANG! så är vi borta.

Dessutom är bubblor väldigt vackra. VÄLDIGT vackra. Och underhållande.
Så jag tänker ge dig ett recept på fina såpbubblor. Så att du kan blåsa egna.
Det är fint =)

Såpbubblor
Du behöver:

1 dl såpa/diskmedel (ex yes)
1½-2 dl vatten
½ tsk flor eller strösocker

BLÅS!

/e

5L1P5

Lär dig knyta en slipsknut

Det är midsommar idag. Då har man slips.

Jag kan redan den första knuten, för sådan är jag, därför lärde jag mig den andra. Nu kan jag två.

Ett konstant demonstrationståg

Just nu har jag verkligen andra saker jag borde göra, men det var ett tag sedan det bloggades, så går det.

Jag är emot djurförsök. Vill man ha ett botemedel mot en sjukdom som drabbar människor borde det tas fram på människor. Så är det. Ingen människa har någon rätt att kränka andra varelser eller utnyttja dem för egen vinning. Det är mer deras planet än vår; de förstör den inte. Så är det.

Gå in på Djurens Rätt och skapa din egen figur för att sedan delta i marschen mot djurförsök dygnet runt. Du behöver inte ens flytta dig från datorn. Gött va?
/s

Bjud på saker

När vi hade fotbollskupp, på högstadiet, hade jag och några vänner bakat trehundra bullar. Dem lade vi i en enorm korg, sedan slank vi runt på läktarna och bjöd alla våra skolkamrater. Jag kan inte påstå att jag tyckte om mina skolkamrater, men de flesta blev glada.

Idag bjöd jag min klass på tårta. Den var kletig och kladdig, kanske inte en fröjd för ögat, men jag tror de blev glada.

Det är så lite man behöver ge för att göra någon glad, bara att visa att man ser andra än sig själv brukar räcka för att få andra att le, samtidigt som man själv, om man har tur, får uppskattning.

Att baka en sats småkakor är billigt och går oftast fort. Alla tycker om kakor. Kakorna kan man stoppa i små plastpåsar, knyta söta band runt och stoppa i en främlings brevlåda. Eller dela ut till förbiskyndande skal till människor med tomma, trötta ögon. Eller kanske till små barn. Nej, inte barn. Jag har aldrig tyckt om barn.

/s

Starta en cirkel

Min mor går på bokcirkel en gång i månaden ungefär. Jag gick en studiecirkel. Andra människor går i andra slags cirklar där man samlas ibland och gör något gemensamt och sedan pratar om det med något fint att äta.

Det tänker jag göra i sommar. Starta en FILM-Cirkel där man kan se på cool film och sedan prata om den. Vad man tyckte, om man såg massa symbolik i filmen och sånt där. Och äta nybakat.
Eller kanske starta en "bak-cirkel", det vore trevligt, där man byter recept med varandra.

Någon som vill vara med?

/E

Bokavsläppning

Igår efter skåptömning fann jag en massa saker i mitt skåp som jag inte riktigt visste var jag skulle göra av dem. Bland annat ett par pocketböcker som jag egentligen inte riktigt ville ha. Ofta hittar man saker man egentligen inte vill ha. Så därför skrev jag ett fint litet meddelande på böckerna och lade dem på olika platser, den ena på bussen på väg hem.
Hoppas någon vågar ta den. Och finner den intressant.


/E

Det är så lätt att göra någon glad

Så stod det på sopbilen som åkte runt på Norrstrand i eftermiddags. Skönt att samhället gör något för att muntra upp oss i dessa mörka tider.

Röstade du igår?

/s

Lär känna den du kommer tillbringa resten av ditt liv med.

Ibland är man rädd för saker, eller fastnar i ett visst tankesätt som man, trots att man förändras som människa, inte kommer ur. Det kan vara så himla svårt att låta sig själv utvecklas, att släppa ut sig ur sitt skal och låta sig se världen med sina nya ögon. Svårast är nog att se sig själv med nya ögon.

Själv har jag en jävla massa tvångstankar och jag har alltid varit insnöad på att jag är dårlig och därför inte gjort saker som jag desperat velat göra. Ändå har jag utvecklats enormt på de flesta områden, men utan att se själv hur mycket starkare jag blivit och hur mycket mer jag älskar mig själv och därför har jag fortsatt vara dårlig och fortsatt göra allt exakt som jag alltid gjort det, fortsatt tänka på samma sätt.

I torsdags insåg jag, nog för första gången, vilken helt annan person jag blivit, när jag, frivilligt, stod inför en (om än relativt liten) folkmassa och höll en (om än relativt dålig) presentation. Efteråt spydde jag inte, jag hatade inte mig själv, jag stannade inte ens hemma i några dagar. Tänk, jag tror inte ens jag rodnade. Fatta hur jävla förvånad jag blev!

Nu har jag visat litet av min insida för dig, och mig, och jag tror att det känns bra.

Alltså:
Studera dig själv. Ställ dig framför spegel (om du är en sådan som är bekväm med sådant, vilket inte alla är, i synnerhet inte vissa dagar; se till att du gör det en bra dag, så effekten inte blir den motsatta...) och tänk igenom hur du är, hur du brukade vara och tänk på allt du gått igenom. Fundera över hur du skulle reagera i vissa situationer, hur du beter dig mor andra, hur du tänker när du står inför en utmaning, och var ärlig. Om du har en observant och skarptänkt vän kan du ta hjälp av denne för att kanske lära känna dig själv. Är du verkligen samme gamle tjuriga trashank som du var den sommarkvällen för fyra år sedan? Tycker du verkligen lika illa om dina sneda lilltår, ditt hår som alltid jävlas, att du skrattar som en hyena? Vågar du fortfarande inte vara den du vill?

Det vore rätt jävligt att spendera var sekund av sitt liv med någon man inte uppskattar. Visst har jag mina skavanker, jag är fan inte bäst i världen, även om jag låtsas, men jag kan bli glad när jag lyckas, jag kan lära mig av mina misstag och uppskatta mina framgångar. Jag kan ställa mig framför spegeln och tänka att, fan, jag älskar dig. Det känns jävligt bra.

/s

Teater och månadsdag

Imorgon fyller 365-karlstad en månad.
Duktigt, vi har överlevt så länge.

Någon som har trevliga Saker att Dela Med sig Av?


Annars vill jag uppmana folk till att gå på TEATER.
Jag var på en ytterst söt liten pjäs idag. Uppsatt av lokala ungdomar. Inte bäst, men ändå så mycket bättre än en film blir. För det finns ingen pausknapp. Och man är MED skådespelarna. Och ser dem tappa repliker och ramla. GÖR'T!

Grogga?

Jag skriver en uppsats om punk och min dator tycker att jag har fel när jag skriver vissa ord.

Här är vad jag tycker att folk ska göra (jag kommer nog göra det, när det inte är så viktigt, men nu behöver jag inte, för jag brukar skriva roliga uppsatser, typ mitt CV var en garvampull, läs det! Inte.. thow äniwej):

Låt datorn byta ut alla ord den vill byta ut. Eller gör det själv. Ta ord som låter lite som andra, roligare, mer provokativa, barnsliga ord och byt ut ord i texter, som du sedan ska lämna in.

Jag tycker det vore skoj.

Nu ska jag skriva en sida om groggens framväxt. Kanske lägga till något om pungkrock. HÄHÄ.

/s

Kärleksbrev

Min syster är 10 år gammal. Hennes "pojkvän" är lika gammal.
En dag ganska nyligen låg ett brev i vår brevlåda, från honom till henne. Det var ett kärleksbrev. Jag minns inte exakt vad det stod, men det var nog bara något så enkelt som "ska vi leka idag?" eller något sådant. Jag tycker att han är söt och jag beundrar honom så sjukt mycket. För hans mod. Herregud ja!

Det fick mig så utsökt att fundera på varför inte vi skriver kärleksbrev till varandra lite oftare. Eller brev överhuvudtaget. (Dock fortfarande helst kärleksbrev, är man romantiker så är man). Kanske inte absolut till sin pojkvän eller flickvän, utan bara till en vän. Eller till sin mamma, eller pappa, eller klasskamrat. En liten lapp som frågar hur man mår eller vad man ska göra i eftermiddag. En lapp som säger "vad fin du är idag", eller något sånt. Om man är lite modigare en förfrågan om en dejt kanske. OM det skulle vara till sin pojk-/flickvän ett enkelt "Du är det bästa som hänt mig". Sprida glädje helt enkelt. För hand. Datorskrivet är så ut tjatat, och ett sms betyder inte lika mycket.

Så tycker jag
/E

Bonus, för det är ni värda

You motherfuckers, you'll sing someday!

Tack så inihelvete till alla som kom igår, det var verkligen råtrevligt!

När jag och Evelina städade snodde jag med mig en psalmbok, så jag har firat gårdagen med att sjunga adventssånger, vilket osökt ledde in mig på musikal vilket gick vidare till opera.

Kanske uppmanas folk ständigt till att sjunga, men det är en annan sak att sjunga opera. Det bjuder in till en sådan jävla överdramatisering och är så jävla mycket roligare än allt annat! Speciellt när den är svängig.

(De gör så jävla häftig musik, vad Ludvig än tycker!)
/s

Detta händer idag

IDAG går 365karlstads BARNKALAS av stapeln. Förberedelserna är snart i full gång.
Om några timmar ramlar förhoppningsvis ungefär 30 ungdomar in i lokalen utklädda till allt möjligt skojigt. Och vi ska leka lekar och vara barn i flera timmar.
Sånt borde man göra oftare.

/e

Utnyttja dina rättigheter!

År 2004 deltog bara 37,85% av alla röstberättigade svenskar i EU parlamentsvalet. Så mer än hälften av svenskarna satt på sina feta bakdelar och valde att inte bry sig om vilka som skulle komma att bestämma över deras samhälle under de kommande åren, de valde att strunta i att de faktiskt hade något att säga till om, att de faktiskt hade rätt att avgöra Sveriges framtid. Sjukt, eller vad? Konstigt, i alla fall, att folk inte tycks bry sig om hur och av vilka de överstatliga besluten fattas.

Den sjunde juni smäller det igen! Jag tänker i alla fall inte försumma min medborgerliga plikt och missa min chans att säga vad jag tycker, nehejru, jag tänker rösta. Därför sitter jag och nödläser bakgrund och studiematerial kring EU, kollar de olika kandidaterna och annat skoj.

Om du också är gammal nog, hoppas jag att du tar tillfället i akt och är en god medmänniska. Om du inte vill rösta för din egen skull kan du rösta för dina medorganismers skull; djurrätt! Både Vänster- och Miljöpartiet har ett flertal lovande kandidater som är villiga att kämpa för andras rättigheter än sina egna.

Bra infosidor att kolla in:
Debatt om djurpolitik
Studiematerial om EU och valet

/s

Har Navid Modiri länkat till din sida? Nä, juste :D /s

Gör något du är dålig på

Om det är något jag hatar så är det att vara dålig. Jag skulle tro att detta är en vanligt förekommande sjukdom, i alla fall bland oss svenskar, men jag tror nog att jag tar priset. Jag HATAR det. Vilket ofta leder till att jag hatar alla som är bättre än jag - de flesta, eftersom man ofta inte gör saker man är dålig på.

Tyvärr är det nu så att det finns en himla massa saker som jag gärna skulle vilja vara bra på (bäst, minst), vilket gör det ännu jobbigare att vara dålig.

Men idag var jag dålig. På innebandy. Första gången jag spelade sedan jag blev tvingad på mellanstadiet. Det var förbannat roligt och jag har, uppriktigt, aldrig sprungit så mycket i hela mitt liv.

Så: tänk ut något du är dålig på. Om du inte är dålig på något kan du öva dig på att vara dålig.
Sen bestämmer du dig för att du ska göra det, och när. Är det en gruppaktivitet har du förhoppningsvis några schyssta kamrater som kan vara bättre än du, på ett snällt sätt.
Känns det jobbigt? Brukar man inte göra saker man är dålig på, men vill göra det ändå, kan man trösta sig med att man i alla fall är bättre än sig själv, när det kommer till att våga.

Nu ska jag ägna tjugo minuter åt att vara dålig på piano, och jag ska fan trycka på tangenter oavbrutet i tjugo minuter även om jag måste offra min stolthet.

Väl mött!
/s

Bli vegetarian! (Kanske bara lite?)

När jag gick i åttan ville jag väldigt gärna vara cool och alternativ och det trodde jag mig kunna uppnå genom att vara radikal vegetarian. Det höll ungefär tre veckor.

I mars i år gav jag det hela en chans till, åt jättenyttig, jättefin vegetarisk mat (sånär som på vid ett tillfälle, shh) och jag mådde onekligen bra av det, för att inte tala om att det var mycket lättare än jag hade trott. Vegetarianismen och jag kommer leva lyckliga i alla våra dagar.

Nej. Men såhär, jag äter oftast vegetariskt och jag lagar bara vegetariskt hemma, jävligt god vegetarisk mat ska du veta, men ibland blir jag sugen på kött. Eller så blir en vän tjurig och vill inte ha min mat. Då äter jag kött. Kött är gött. Och dött.

Nu försöker jag inte säga åt någon att bli vegetarian, men jag ber er prova. Börja med att äta vegetariskt en vecka (Sundstas veg-mat är jämt rågod), och gillar du det inte har du iallafall provat. Även om du inte gillar det är det kanske värt det ändå, då det är förbannat mycket snällare mot världen. Vad den kristna guden än påstås ha hävdat finns det ingen människa någonstans som är mer värd än någon gris eller någon kyckling någonstans.

Vad sägs om inspiration?

TACKHEJ
/S

Tycker du om godis?

Jag tycker om godis.
Jag tycker också om att göra konstiga saker.
Förutom det uppskattar jag att göra saker med händerna, som smycken.
Intressant?
Inte särskilt.

Däremot brukar jag slå ihop de intressena till ett, och göra konstiga smycken av godis. Som man kan äta upp sen. Det är ett väldigt bra sätt att fördriva tid. Och ett fett bra sätt att skapa nya smycken på. Är man hungrig samtidigt (eller har en hungrig vän vid namn S i närheten) kan det vara så att de ätbara smyckena inte blir kvar så länge. Dock smakar de delikat.

Följ mitt exempel vettja, och sätt godis runt halsen. Eller runt armarna. Eller i håret.
/E

-Pakten-

För första gången på jag-vet-inte-hur-många år är mitt hår rätt långt. Spännande? Nej. Om drygt ett år kommer det vara längre. Logiskt? Förvisso.

Jag och ett par klasskamrater har en pakt; ingen klippning innan studenten. Som att ta godis från småbarn, så att säga, jävligt lätt alltså.

Pakter är skoj, och det behöver givetvis inte ha något med hår att göra (hår är rätt tråkigt) och det behöver ju inte ta sådär fasligt lång tid heller. Eller vara så till ingen nytta. Kanske kan man se vem som klarar sig längst utan godis/kaffe/alkohol/nikotin/hasch/socker över huvud taget. Åh, eller se vem som kan vara konsumtionsfri längst, alltså inte köpa någonting alls och på så vis vara lite snäll mot världen, bli en mer oberoende, respektabel människa samtidigt som man undviker att må dåligt över den så kallade kris vi befinner oss i.

Annars kan man göra tvärt om; vem klarar sig längst utan motion? Utan att röra sig alls? Eller kanske på att enbart äta salta pinnar. Det vore ett mål. Man kanske kan gå ett år utan att byta kläder. Men det är inget jag skulle rekommendera. Usch.

En fördel för en pakt är i alla fall att den är tidsbegränsad. Har man inte ansat skägget på trettiosju år kanske man inte ser så gullig ut i nyllet.

Hur som helst -
utmaningar av detta slag stärker självkontroll, impulskontroll och allmänt oberoende samtidigt som man kan fokusera tankarna på annat än vad man råkar vara beroende av. Själv tycker jag om att bestämma över vad jag vill och inte vill göra, då känner jag mig mäktig. Annars är det lätt hänt att man blir paranoid, när man låter sig styras av reklam, stat, normer, blablablabla.
Så äre.

Väl mött.

/ S

#7

Jag kom på en viktig (!!) sak.
Att unna sig saker. Som att unna sig en vilostund innan man startar med läxorna när man kommit hem. Eller att unna sig en chokladboll vid första rasten i skolan. Eller unna sig en påse chips bara för att man är sugen på det. Ge sig själv någonting man verkligen vill ha, som en belöning bara för att man finns. Som en pepp-postit, fast en sak.
Jag ska strax unna mig en chokladkaka, till imorgon. Det tycker jag att man förtjänar till ett matteB-nationelltprov.

Nackdelar: Du kan få dåligt samvete efteråt.
Fördelar: Du blir glad. Och ger dig själv en belöning. Och om du är glad kan andra bli glada :) Förutom det ger det en anledning till att fortsätta Göra Saker.

/E

Sak #6 - MUSIK

Igår morse tog jag fram all min " gamla " musik. Du vet alla de gamla singlarna, och skivorna man köpte under låg-och mellanstadiet. Sen lyssnade jag på dem. För första gången på säkert 6-7 år. Och jag blev glad av att höra Britney Spears weila fram "Oops I did it again" , och att hoppa runt till Bubbels "Happy Girl with a happy smile". Musiken följde med mig hela dagen.

Så vad jag egentligen säger är :
1. Plocka fram de gamla dammiga skivorna ur hyllan som du inte lyssnat på på L Ä N G E.
2. Stoppa in en slumpmässigt vald CD i CD-spelaren.
3. Höj volymen.
4. N j u t.

Du kommer inte att ångra det. Däremot kanske du kommer fram till att du var en mes som liten. Men oroa dig inte. Vi alla var små töntar en gång.

Nackdelar: Musiken kan ge dig kväljningar.
Fördelar: DU BLIR GLAD och får en ursäkt till att hoppa runt som en 10-åring.

/E

...smyg?

Hej!
Smyg.

Det var allt.

Nej okej, men bakgrunden till denna spontana order är att jag igår hade ett par inbjudningskort kvar till vårt mytomspunna kalas. Eftersom dessa personer av okända, säkert lite sinnesrubbade och paranoida anledningar, inte vill ge ut sina skåpsnummer, bestämde jag mig för att gå hem till dem.

Efter en halvtimme kunde jag skymta det första huset bakom en lång, tät häck*. Viktigt att nämna är att jag var på bra humör. När jag är på bra humör är jag busig. Så jag smög försiktigt fram bakom häcken**, duckade de sista tre metrarna bakom ett staket (bestående av två brädor, diskret, jotack) innan jag med hjärtat i halsgropen stack upp huvudet bakom brevlådan och såg mig om. Och gissa vad jag såg..!

.. inget nämnvärt, så jag slank ned brevet i brevlådan och tassade iväg, riktig Rosa Pantern-stil. Jag tror faktiskt inte att jag syntes. Om något, så hördes jag eftersom jag ibland har svårt att inte skratta när jag gör något sådär bisarrt roligt, men ändå.

En nackdel med det hela är att jag kan ha gjort bort mig för hennes grannar. Fast det är nog mer av en fördel.

En annan fördel är att man kan smyga på vem som helst, när som helst, gärna på främlingar, för spänningens skull.

nu ska jag vara tyst.

/S

*Hihi, häck :D
**iiihihihihi, jag smög fram bakom häcken :3

# 5 .. BARNKALAS!

Det är just vad vi ska ha, den hemligheten jag nämnde i ett inlägg häromdagen; ett hederligt gammalt födelsedagskalas utan att någon fyller år! Ett sånt med tårta, lekar, fiskdamm och spontana matkrig och, som om inte det vore nog, ska vi toppa det hela med utklädnader! Fyfan vad grymt!

En stor del av gårdagen spenderade jag och E med att snoka reda på 28 av våra kära vänners skåpsnummer (vilket ibland resulterade i att vi, felinformerade och synnerligen oavsiktligt, bjöd våra vänners skåpsgrannar, ta-dam-dish) och smyga ned underbart vackra inbjudningskort (Es design) i kuvert vars färg, förhoppningsvis, symboliserade mottagaren.

Om man, som vi, inte lever på sådär vansinnigt stor fot, men ändå vill kunna fixa nice barnaktig mat och andra tarm-twistare, samt stå för ett par spännande aktiviteter, anser jag att det är okej att kräva en liten slant av de inbjudna. Vad de tycker om saken vet jag inte, men det gör inget, för jag bryr mig inte. Eller jo. Men jag gör vad jag måste för att gå levande ur striden.

Så.. jag tror att jag inte är den enda som är jävligt pepp på att träffa barnsliga jävlar i fula utstyrslar torsdagen den 21 maj. Om någon av alla som inte stod med på vår sju mil långa lista ändå är pepp kan de ju alltid fixa ett eget, spontant kalas. Det är vad jag skulle gjort.

/S

En tanke och Sak #4

För några veckor sedan gick jag runt i vår vackra stad och såg där en kvinna med så sjukt fina byxor. Försiktigt tittade jag på hennes underbara byxor och funderade över om hon visste hur sjukt fina byxor hon hade på sig. När hon passerat kom jag på att jag borde ha sagt något till henne. Så att hon fick veta att jag tyckte om hennes byxor. Hon kanske skulle känna sig väldigt uppskattad då? Vem vet.

Jag tycker alltså att vi ska börja säga till varandra om vi ser något fint på dem, inte som hemliga kompisen på mellanstadiet, utan ärligt och uppriktigt. Visa att man ser sina vänner, eller de vänner man inte mött än. Vi borde sluta vara så äckligt svenska.

Så, SAK #4 : Om du ser något fint på en annan person (eller dig själv), SÄG DET till den. Det tänker åtminstone jag göra.
/E

Tills vidare

..finns det galet många sätt på vilka man kan göra någon glad.

Jag (Eocksåfördendelen) sätter oftast upp post-it lappar när jag får en tanke jag vill dela med mig av, eller om jag bara vill uppmana till något, eller vara lite dryg. Post-its är bra, för de går fort. Och de finns i så många fina färger (:

En annan bra Sak jag känner att jag Gjort är när jag bjöd mina vänner på världens mesta fika i solen. Fika är gott, speciellt när det är gratis. Jag tror de giller't. Om man är så dryg och rövig som jag, är det ett utmärkt sätt att köpa umgänge på, tänk på det!


Inspireras av 365saker.se, för det gör vi.

Över och ut
/S

FLER SAKER PÅ INGÅNG!

Om inte annat fick jag och E en jävligt pepp idé som kommer involvera ett flertal andra människor, en idé som kommer sprida glädje och gemenskap, en idé som kan ses som barnslig (för det är den), men ändå synnerligen trevlig och till föga nytta.

..Mer om detta om ungefär en vecka, och ännu mer om detta om ungefär två veckor. Pepp på den!

Förövrigt kan jag dela med mig av att Popadelica var mer värt än det mesta jag gjort hittills. Jag fick en kram av en rockstjärna och jag var sådär lycklig så att jag knappast minns något alls. Alla borde krama fler rockstjärnor. Jag rekommenderar dessutom alla att åka på Yeah-festivalen i Örebro den 30-31 maj, för små festivaler är det bästa, folk är så trevliga när de inte har en decimeter skit över hela kroppen och har varit konstant fulla i en vecka... oh, och den är gratis.

Nog om detta.

Jag har en pruttkudde på ett väl valt ställe i min lägenhet, så väl valt att jag ofta glömmer bort den. Tills mitt kontaktbarn sätter sig på den. Det tycker hon är roligt. Då tycker jag också att det är roligt. Ännu roligare är det när någon lite mer lättgenerad person sätter sig på den och ser sådär vansinnigt förvånad och beklämd ut att det är stört omöjligt att erkänna att det faktiskt inte var de som gjorde bort sig. Egentligen.

Jag är barnslig, jag vet.

Men barn har roligare än du, sådetså, ägd.

Sak #3
KÖP EN JÄVLA PRUTTKUDDE!

#2(kanske) Vidga sina vyer

Nu kanske det inte går fullt så fort som jag hade tänkt och vi kanske inte är fullt så kreativa som jag hade trott, men vi jobbar på det! Å andra sidan kanske poängen inte är att kreativiteten ska vara så brutalt uppseendeväckande som vissa av de idéer jag har (men tack och lov inte delar med mig av). Kanske räcker det om man känner att man lever lite ibland, att man mår lite bra och är lite busig.

I alla fall, imorgon ska jag Göra en Sak. Tillsammans med en halvtöntig, mesig, väldigt god vän till mig ska jag packa min kappsäck och resa till mytomspunna Jönköping för att se ...And You Will Know Us By the Trail of Dead, bland annat.

Att gå på konsert kan vara det roligaste som finns, speciellt när det inte är bland fulla drägg på en festival eller en lokalbandspelning på en schleten fritidsgård, utan i en annan stad med exotiska människor och främmande dofter! Även om det kan kosta hela veckopengen så kan man ju gärna inte säga att det inte är värt det.

Förlåt, men medan jag skrev nu ångrade jag mig lite, så jag ändrar syftet med detta inlägget en aning. Alltså, egentligen menar jag inte att man ska tömma pengapungen för att få tinnitus och bli ihjältrampad av stånggalna tjurar till musikfanatiker, utan snarare att man ska ta sig iväg någonstans, se sig om. Man lär sig så mycket, mest omedvetet, av att åka bort, när man som utböling kan gå bland, och iaktta, helt främmande människor. Vidare kommer man troligen inte träffa människorna igen, så om man vill är det helt okej att spontan-göra bort sig eller göra något man alltid vill göra men inte riktigt vågar, typ vara väldigt oprovocerat otrevlig. Eller oprovocerat trevlig. Det är mer provokativt, tror jag. I alla fall så är det faktiskt ganska billigt att hoppa på en buss eller ett tåg till, låt säga, Åmål eller, som en flicka jag beundrar, till Karlskoga.

Så, nästa gång det är fint väder och du har ett par timmar som du faktiskt skulle kunna använda till något, tycker jag att du ska åka någonstans och ta en fika eller skälla på ohyfsade mellanstadieelever. Spontanitet främjar (fyll i med valfritt passande ord), så det så.

/S

#1 Dansa

Oj. Jag ska skriva upp den första saken man kan GÖRA. Så pinsamt.

Är det bara jag som har lagt märke till hur fantastisktunderbartjätteroligt det är att dansa? Varsomhelst, närsomhelst, hursomhelst. Bara det gör en glad.
Jag uppmanar därför folket till att DANSA. Sätt på en bra låt i högtalarna hemma och dansa runt med en sopkvast eller smutstvätten. Eller ännu bättre, sätt på bra musik i hörlurarna och dansa runt på torget medan du väntar på bussen, eller i trädgården, kanske på taket.
Dra med andra, och skaka loss varenda muskel för fulla muggar.
Det ska åtminstone jag göra.
/E

Revolution!

Jag tog mig i kragen och gjorde vad jag lovat - skapade en blogg med någon annans mailadress - och nu, äntligen, skall vi med hjälp av vår kreativitet och inspirerade av Herr Modiri(!) skapa ett disciplinerat och synnerligen livfullt kaos i denna stad vilken vi kallar vårt hem!

Kanske kommer det inte bli 365 Saker, kanske i alla fall inte en ny var dag, men, tro mig, sidan kommer uppdateras frekvent och med tanke på vilken enastående kreativ, sprudlande hjärna jag har i besittning kommer vi säkerligen hinna till 200 innan Herr Modiri. Det vore coolt.

Har någon tips på vad man kan Göra är det bara slänga iväg ett mail till tresexfemkarlstad@hotmail.com, det uppskattas! ..eller varför inte vara vulgärt radikal och Göra Saker i smyg? Det gör vi. Ibland.

Den första banbrytande saken jag ska ta mig för är att sova.