Känn på världen

Ibland känns det som att vi människor bara passerar förbi allt som är värt att se, röra, känna, lukta på i världen. Som första, vackra snöflingorna. Titta inte på dem genom ett fönster, eller en kameralins, eller så. Känn på snön. Gå ut i den. Dansa barfota och förfrys fötterna (nej, kanske inte ändå) och lukta på luften. Andas in varje snöflinga. Andas ut och se andedräkten frysa till is.
För att känna sig riktigt, riktigt levande. Som det ska vara, tror jag.

Ta på andra människor också. Kramas. Le. Hör. SE. Mest på snön, men andra människor kan också behöva din tid. Om du bara orkar kan världen bli lite mer. Hoppas jag.
(och det är roligt, om en som hoppar säger det. Att han hoppas. För att han hoppar. Ja, du förstår)
/E