Gör din egen jävla mat!

För ungefär tjugotre minuter sedan klev jag in genom dörren, hungrig som ett svin. Efter att jag, efter mycket om och men, ramlat ur mina skor och ytterkläder släppte jag alla hämningar och begav mig till köket i jakt på någonting ätbart, eventuellt med undantag för bordet och stolarna - jag har så dåliga tänder -. Till min stora besvikelse fann jag att det enda som där fanns var lite müsli. Ingen fil, ingen youghurt. Inget bröd. Pålägg, men inget bröd. Inga pengar att handla för innan måndag. VADFAN alltså. Givetvis slogs jag av tanken att jag skulle kunna göra en festmåltid av mina feta katter, men avfärdade detta vid insikten om den otroliga tid det skulle ta. Att jag inte äter kött behöver ju inte vara ett hinder, men tiden, den är dyrbar!

"Men", tänker ni nu,"vad i hela världen tog du dig då till?!"
Jo, förstår ni, jag bakar bröd. Detta är verkligen ingenting som inträffar ofta, tvärt om brukar jag ha frysen full av färdigskivat bröd, dränkt i konserveringsmedel och råttgift. Den här gången bestämde jag dock att det var nog. Någon gång i livet borde varje människa resa sig upp, se sig i spegeln och säga "Jag kan klara mig själv!". Någon självinsikt har man väl förhoppningsvis, och inser att det gör man ju inte, men jag menar, man borde i alla fall säga det. Någon gång. Det positiva är att fattiga barn i Uganda slipper sy ditt bröd mitt i natten, utan lön, och skicka det som priobrev för dyra pengar för att det inte ska hinna bli dåligt. Se, alla tjänar på det.

(Förlåt för mig, men det såg så tomt ut, med tanke på att vi i princip skriver en sak för varje gång Sverige har en bra Stadsminister.. men jag tycker ändå att detta är något man borde göra. Som protest, liksom. Eller protes.)

s